Texas är kvar på 45:an , äter och sköter sig exemplariskt. Brorsan Theo ligger kvar nere på IVA för att återhämta sig efter lungingreppet och för att ha den bästa övervakning av alla de fantastiskt gulliga och varmhjärtade sköterskor som är vid hans sida och pysslar om honom dygnet runt.

Dränaget har provats att kopplas ur några gånger men röntgenundersökningarna som gjorts visar att tillståndet ännu kvarstår. Enligt läkaren så brukar detta lungtillstånd efter ditsättning av dränage oftast gå till sig efter ett par dagar.  Så fort röntgenbilderna visar sig vara ok har vi blivit lovade en borttagning av dränaget och en förflyttning upp till brorsan som saknar sin lillebror uppe på 45:an.

Under eftermiddagen blev jag inkallad till en läkare som ville prata lite kring Theo , jisses vilken klump som planterades i magen direkt  , hade det hänt något ytterligare nu?

JO -Nu hade det visat sig var något krångel med Theo`s tarmar.

Han hade ju haft lite svårt att behålla maten i några dagar , båda pojkarna matas med min urpumpade bröstmjölk via sond i näsan. Texas har klarat av att ta hand om maten bra och kunnat öka sina måltider succesivt medan Theo har haft det tuffare. Han har både kräkts och inte alls tagit hand om maten på samma sätt som brorsan sin.

Under dagen gjordes en passageröntgen av hans tarmar som visade på misstanke om ett hinder i tarmen. Gissningsvis så har han ett hinder som sitter där tolvfingertarm ska gå över till tunntarm , därifrån vill inte maten passera ordentligt utan backar istället tillbaka i tarmen. Detta utgör att maten ej går igenom hela tarmen och detta visar sig både via kräkningar och att det ligger kvar ”stora” mängder” mat i magen mellan måltiderna. Han har inte heller bajsat ordentligt som han borde gjort nu som några dagar gammal.

Detta tillstånd kräver att man behöver gå in och titta på tarmarna genom en operation och dessa operationer utförs ej på såhär små barn i Sundsvall utan läkaren hade under dagen kontaktat Akademiska sjukhuset i Uppsala och beställt förflyttning av pojkarna dit under morgondagen.

Min lille lille kille , skulle det behövas en operation?..

Många tankar som snurrar i huvudet igen.

Läkaren sa också att dom i denna situation aldrig separar tvillingar utan trots att läget är stabilt för brorsan så får han hänga med till Uppsala han med.

Läkaren propsade också på att vi båda föräldrar behövdes där nere för att kunna stötta varandra osv.

Tvära kast såhär bara från en timme till en annan…

Under kvällen diskuterades det HUR pojkarna skulle transporteras ner till Uppsala , helikopter skulle varit det snabbaste och bästa färdsättet för dom men eftersom Theo har en påverkad lunga så skulle det vara mycket tveksamt om han skulle klara lufttrycket som uppstår under helikopterfärd. Efter många funderingar hos läkarna så beslutades det om att de skulle transporteras med ambulans tillsammans med en läkare , en barnsjuksköterska samt två ambulansvårdare.

Jag och Fredrik bestämde att vi åker efter i egen bil.

Livet ställs verkligen på sin spets i sådana här lägen och man inser hur beroende man är av sin omgivning för att klara av mycket av det praktiska som uppkommer i en sådan här situation.

Vi har ju faktiskt två barn till här hemma och livet i sig stannar ju inte upp för dom bara för att vi nu fått våra prinsar 7 veckor för tidigt , hamnat i en helvändning i livet som präglas av både glädje oro förvirring osv…

Mitt i juletider befinner vi oss också , juljippon på både dagis och skola som barnet längtat och sett fram emot , POFF så kan inte mamma och pappa delta på varken det ena eller det andra.

Läkarbesök , utprovningar och div för Melina får helt ställas in , kortis får kontaktas akut som tack och lov kan ta hand om vår lilla gullvippa hastigt då vi måste förflytta oss ner till Uppsala med mycket kort varsel. Farmor och Nisse ställer upp och tar hand om vår Douglas under tiden vi blir borta , hur länge har vi ingen aning om.

Från djupet av våra hjärtan – Stort TACK    till er alla som hjälper oss på olika sätt nu med våra ”stora barn” under denna tid då livet är lite väl upp och nervänt för oss. TACK också för alla varma hälsningar och tankar som nått fram till oss via blommor , sms , mail och telefonsamtal. Detta värmer och betyder otroligt mycket för oss just nu!

                        SYSKONEN MÖTS 1:A GÅNGEN           

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Längesen jag skrev..men det har ju sina naturliga förklaringar. Livet som mamma till fyra juveler måste ju få ta sin tid , men nu tänkte jag försöka mig på en liten nystart. Lovar inga kontinuerliga uppdateringar utan mer lite tankar , reflektioner...

Har haft en underbart skön dag tillsammans med alla 4 juveler ute i solen på Norra Berget i Sundsvall. Ett extra plus för lekparken som till viss del är handikappanpassad , en sån där stor "kompisgunga" har dom bla och bra hårt underlag ända fram t...

Hej allihopa! Längesen nu.. Men nu känner jag bestämt att det är dax för en nystart här på bloggen. Från och med nu så ska jag försöka slänga in några rader och nån bild då o då så ni som vill kan få er en glimt om vad som händer här på vår ...

Hej o hå... Jaaa...vart ska man börja?... Drar den korta varianten och kan bara meddela att det blev inläggning för Melina i lördags då hon kräkts sen i tisdags (för en vecka sedan). Efter uppvätskning via dropp så piggnade hon på sig ganska...

Åh vad glad jag blev idag när det låg ett paket i brevlådan   ! Jättefina små bruna stickade (favvofärg) koftor till smågrabbarna från farmor..Tusen TACK för dom!!! Piggade upp lite extra just idag då Melina tyvärr inte är så pigg , hon har varit...