Direktlänk till inlägg 16 december 2009
Under kvällen satt jag med Texas upp på bröstet och Theo låg bredvid i sin kuvös då han plötsligt gav ifrån sig ett illvrål och började skrika otröstligt.
Mycket märkligt att det kom så plötsligt. Jag såg att sköterskan tillkallade jourläkaren som kom snabbt. Han gjorde en snabb kontroll och sa att han misstänkte något med lungorna. Röntgen kom också akut och gjorde en snabb lungröntgen. Efter att läkaren kikat på röntgenbilderna så blev det väldigt akut allting.
Man misstänkte att han hamnat i ett tillstånd som kallas Pneumothorax som är en akut komplikation som kan uppkomma i samband med övertrycksandning via CPAP (andningshjälpen han har via näsan).
Det innebär att lungblåsor vid lungans yta brister så att luft kommer ut i lungsäcken. Då faller liksom lungan ihop och syresättningen försämras hastigt. För att komma till rätta med tillståndet måste luften dräneras bort från lungsäcken. Det gör man med ett dränage (tunn slang) som opereras in i lungsäcken genom bröstkorgsväggen. Till slangen kopplas ett tryck som gör att lungan vidgas igen. Efter några dagar läker bristningen ihop och dränaget kan tas bort.
Theo förflyttades i ilfart ner till intensiven , usch så många tankar det hann fara i mitt huvud under den här stunden , så jobbigt när jag såg hur snabbt allt gick , förstod att det var bråttom med nånting ?..
Väl där på intensiven så fick jag förklarat för mig av en jättegullig sköterska vad som hänt och vad de nu skulle göra med lillkillen.
Under tiden dränaget sattes dit genom att gå in via sidan av bukväggen så satt jag utanför och ringde till Fredrik som var hemma med de stora barnen.
Usch vilken jobbig och orolig väntan det var där.
Efter ca en halvtimme fick jag gå in till min lillprins där han låg i sin kuvös , denna lilla lilla fina människa som så plötsligt fått lämna sin trygga tillvaro i magen och POFF bara hamna i den yttre världen , långt innan han var redo på riktigt.
Nu satt i alla fall dränaget på plats och nu skulle det vända och han skulle få lättare att andas.
En av anledningarna till att allt hade blivit extra akut var att läkaren sett på röntgenbilderna att andra organ som bla hjärta höll på att pressas åt sidan i kroppen av den utvidgade lungan.
Helgen gick och jag försökte vandra mellan pojkarna så mycket som jag orkade med , det blir ju lite tuffa avstånd framförallt då man är nysnittad och har lite mindre krafter än vanligt.
THEO på IVA med dränageslangen på sin vänstra sida.
Längesen jag skrev..men det har ju sina naturliga förklaringar. Livet som mamma till fyra juveler måste ju få ta sin tid , men nu tänkte jag försöka mig på en liten nystart. Lovar inga kontinuerliga uppdateringar utan mer lite tankar , reflektioner...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 | 17 | 18 | 19 |
20 | |||
21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 | ||||||
|