Direktlänk till inlägg 16 december 2009
7 veckor för tidigt plockades idag pojkarna ut genom ett kejsarsnitt.
Anledningen till detta var att det i tisdags (för 2 dagar sedan) visade sig på ett tillväxtultraljud att tvilling 1 inte hade vuxit som den skulle. Den visade sig ligga hela 30% lägre än vad den borde enligt tillväxtkurvan. Tvilling 2 låg däremot fint i tillväxt. Det beslutades hastigt om inläggning och kortisonbehandling för mig för att påskynda barnens lungmognad då de nu skulle behöva plockas ur magen alldeles för tidigt.
Läkaren som vi fick träffa berättade att vi skulle få träffa barnen nu inom kort men inte kunde jag ana eller förstå att allting skulle gå SÅ fort.
Trodde ju absolut inte att dom skulle komma ut före jul , jag hade ju mått så bra under hela graviditeten och kände mig ganska så övertygad om att dom skulle stanna i maglivet tills att de skulle plockas ut med planerat snitt strax efter nyår.
Men – jag hade fel!
Som sagt , idag kom dom – 2 helt underbart vackra prinsar –
TEXAS & THEO.
Texas kom ut som tvilling 1 , skrek direkt när han plockades ur magen. Vikt 1675 gram och 42 cm lång. Barnläkaren visade mig det lilla livet inlindad i ett litet knyte innan han fördes till rummet bredvid för undersökning.
Theo kom som nr 2 , vikt 2045 gram och 44 cm lång. Han ville absolut inte lämna det trygga maglivet , så fort brorsan var utplockad så tvärvände han läge i magen och snurrade runt så han hamnade med rumpan ner. Detta gjorde att han var enormt svår att få ut , de båda förlossningsläkarna fick verkligen kämpa och dra ut denna lilla krabat.
Väl ute var han ganska medtagen av den tuffa starten , han var riktigt blå i färgen och slapp i kroppen , inte ett knyst lämnade han ifrån sig heller under den hastiga skymt jag fick av honom innan han fördes till rummet bredvid för undersökning.
Fredrik var med pojkarna under alla de undersökningar som gjordes av den enormt stora stab av människor som fanns där på plats för att ta hand om pojkarna på bästa sätt direkt efter förlossningen.
Theo behövde direkt andningshjälp och blev kopplad till CPAP medan brorsan Texas andades fint av sig själv.
De placerades i en transportkuvös och rullades in till mig igen som låg kvar på operationsbordet och blev sydd.
Där lyfte barnläkaren upp båda pojkarna till mig på bröstet , där fick jag mysa med dom nån minut och kika på dom ordentligt innan det bar iväg upp till avd 45 (nyföddhetsavdelningen på Sundsvalls sjh.) för pojkarnas del.
Fredrik följde hela tiden med pojkarna och jag själv blev så småningom förflyttad till BB.
Det tog nån timme innan Fredrik kom till mig på BB , under tiden låg jag där och tankarna riktigt for hit och dit. Läkaren hade ju lugnat mig innan hade körde iväg med pojkarna från op att allt såg stabilt ut , men ändå så var det SÅ jobbigt att befinna sig där alldeles själv medans Fredrik var med pojkarna.
När han äntligen kom så gick vi igenom kameran med alla bilder som en gullig sköterska tagit åt oss under förlossningen.
Jättefina bilder på två helt fantastiskt fina pojkar – våra söner!
Tänk….nu var vi 4-barnsföräldrar – WOW!
När min bedövning släppt och allt var stabilt med mig blev jag förflyttad i säng till avd 45 för att hälsa på mina pojkar.
Där fick vi upp en varsin liten , liten sparv på bröstet , jag och Fredrik , gud så små dom var!
Alltså , två helt perfekta små människor men med allt i miniatyr liksom..
Vi var nog där med pojkarna i några timmar den kvällen , sedan sov vi tillsammans , jag och Fredrik första natten som 4-barnsföräldrar på vårt BB-rum medan pojkarna låg på ”sin” avd 45:an.
Dagen efter kände jag mig riktigt OK faktiskt efter snittet och klarade av att promenera i korridorerna hela vägen till pojkarna. Under eftermiddagen fick jag ett rum där på samma avdelning som pojkarna och flyttade över mina prylar dit.
Pojkarna låg fullt övervakade i intensivrummet medan vi föräldrar fick ett rum utanför men på samma avdelning.
Mestadels av tiden spenderades ändå såklart tillsammans med pojkarna , mycket hud mot hud kontakt genom att sitta ”känguru” med dom stundvis – så mysigt!
Texas blev ganska snart flyttad från sin kuvös och till egen värmesäng , Theo däremot behövde andningshjälp i form av CPAP och fick ligga kvar i sin kuvös.
Längesen jag skrev..men det har ju sina naturliga förklaringar. Livet som mamma till fyra juveler måste ju få ta sin tid , men nu tänkte jag försöka mig på en liten nystart. Lovar inga kontinuerliga uppdateringar utan mer lite tankar , reflektioner...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 | 17 | 18 | 19 |
20 | |||
21 |
22 | 23 |
24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 |
30 |
31 | ||||||
|