Premiär-permis idag!!!

Japp , idag tyckte läkaren att grabbarna kunde få åka hem i ett par timmar. Theo äter nu så bra så han slapp sin sond idag också. Så nu håller vi tummarna för att han fortsätter med sin goda aptit.

Texas äter också bättre och bättre för var dag som går. Men det märks att han är mindre än brorsan då han inte riktigt orkar slurpa i sig fulla matmängder ännu utan behöver få sin sista skvätt mjölk via sonden.

Som sagt...idag for vi då hem för första gången tillsammans med småprinsarna. Ordentligt inpackade i overaller fick dom premiärinviga sina nya bilstolar/babyskydd. Gissa om dom "försvann" där i.

Minus 23 grader visade termometern ute , men en strålande vacker vinterdag med gnistrande snö - härligt!

Väl hemma togs vi emot av moster Sara och två förväntansfulla storsyskon.

Pojkarna var vrålhungriga när vi kom hem och slurpade i sig fulla matmängder båda två i ett nafs hemma i soffan :)

Vi fick ett par mysiga timmar hemma tillsammans hela familjen innan det var dax att dra sig tillbaka mot sjukhuset igen.

Det här gör vi mer än gärna om inom kort  

Pappa hemma med sina småprinsar!  

4 underbara BARN!!!!  

Är man egen företagare så hinner vardagen snabbt ikapp , räkningarna ska ju betalas , assistenterna vill ju såklart ha sina löner osv osv...

Vi fick så lov att byta "hem" ett dygn jag och Fredrik. Han fick ta sig till sjukhuset och smågrabbarna när jag for hem och jobbade undan lite nödvändigheter..

En alternativ JUL i år

Efter många tankar fram och tillbaks så valde jag att åka hem på julafton och lämna smågrabbarna i sjuksyrrornas goda förvar på 45:an. Resonerade som så att storbarnen därhemma uppskattar och förstår julen mer än småttingarna i år.

Fredrik hämtade mig vid lunchtid och vi klädde en liten julgran på rummet åt grabbarna. Kom inte många km förrän allt brast. Tårarna forsade verkligen , vilken mamma..lämnar sina barn på julafton...*hormoner* *hormoner*..

Väl hemma så steg jag in till ett städat och fint hem ,fint dukat bord och julmaten prydligt upplagd i köket - så härligt!

Då kom tårarna igen..

Vilken fantastisk familj och släkt vi har.

Tusen TACK till er alla , moster Maria , Gunnar , Elin , Christian och Anna , moster Sara , storbarnen , min älskade man Fredrik för att ni förberett så fint för min lilla dygnspermis på självaste julafton - STÖRSTA KRAMEN TILL ER ALLA!!!!!!

Vi åt gott , tomten kom , ungarna slet upp julklappar i mängder osv osv..

Sov sedan gott hemma i egna sängen och vaknade utvilad på juldagen!

En alternativ och lite splittrad jul , men ändå helt fantastisk!

Kusin Elin

Wow - ett hockespel!

Melina öppnar klappar

Åååhh...tvillingdockor :)

 Sötungen Douglas

Ännu fler paket..

Lugnet före stormen.. 

Småprinsarnas egen lilla gran

2 dagar kvar till julafton och jag vet två barn därhemma som längtar och längtar till den stora dagen   .

Massor av snö har det kommit här , tog en utsiktsbild från mitt "snygga" utsiktsfönster här på rummet..

Idag ska jag få åka hem , ja...bara jag...inte grabbarna!

Fredrik kommer snart in hit och löser av mig så jag kan åka hem till storbarnen och vara hemma i ett helt dygn - LÄNGTAR så efter barnen därhemma.

Tänk att man kan se fram emot en hämtning på dagis i eftermiddag så enormt mycket tex..

Att få göra iordning Melina imorgon bitti och skicka iväg henne till fritids.

Få äta middag ihop med barnen ikväll , tror jag ska laga till nåt ordentligt och gott , typ potatis , kött , grönsaker och sås - lite less på alla Finduslådor nu efter dessa veckor - Urk!

Nej , det ska bli hur underbart som helst att få komma hem en sväng , få sitta i sin egen soffa ikväll , kramas med barnen , kika på julgranen , slå in några klappar , ta en dusch i sin EGEN dusch , sova i sin egen säng....NICE!!!

Jo just det ja...igår tyckte doktorn att grabbarna varit så stabila så dom kopplades ur sina andningsövervak som dom legat med fram tills igår. Så skönt att slippa vara kopplad till sladdar som piper stup i kvarten. Så igår "firade" vi detta framsteg med att ta en premiärtur i lånevagn ute i sjukhusets korridorer.

Passade också på att fika med morbror Christian som kom på besök för att kika på dom små liven.

Vinterlandskap utanför fönstret

Texas i nyinköpt prematurbody i stl 32

Såhär tajta är brorsorna!

Idag kom Fredrik och Douglas in en sväng för att avlösa mig ett par timmar så jag kunde bege mig ut i julvimlet och inhandla de sista klapparna.

Gissa om det var skönt att komma utanför sjukhusets väggar ett par timmar , gjorde absolut ingenting att det var snökaos ute på vägarna och fullt av julstressade människor i butikerna - jag bara njöt av att gå o strosa o shoppa dessa timmar!

Kunde ju inte låta bli att inhandla lite nya fina kläder till småpojkarna också , bla likadana brun-mönstrade bodysar från Polarn & Pyret i stl 50. Än så länge ligger dom ju på värmemadrass i sin säng på sjukhuset och då behöver dom inga kläder men förmodligen dröjer det inte så länge innan de flyttas över till vanlig madrass och då äntligen kan man få börja klä på dom små darlingarna lite söta kläder.

Nu är alla klappar färdigköpta , bara inslagningen kvar - PUST!

Kramar från oss till ER alla!

"Den här" (Texas) är sötast tycker Douglas..   

Bjuder på en bild såhär sent på fredagskvällen på våra gobitar..

Jag längtar HEM!!!

Alltså , jag förstår ju att grabbarna behöver vara här och växa på sig och komma igång med maten ordentligt så dom kan bli av med sina sonder så småningom , men samtidigt så känns det bara så lockande att stoppa in dom innanför tröjan och ta vårt pick och pack och åka HEM!!!

Saknar Fredrik och barnen så det skär i hjärtat. Pratade med båda storbarnen i telefon ikväll och det var inte lätt att hålla tårarna borta.

Inte lätt att ha 3 hjärtan där hemma och 2 här med mig ,önskar bara att vi kunde vara tillsammans!

Jag vet...vi är förmodligen hemma om ett par veckor , men just nu känns dessa veckor som en evighet för mig.

Kolla in mössorna jag köpte idag till grabbarna , så söta...en sköterska här på avdelningen som stickar dessa prematurmössor i olika varianter. Kommer matcha finfint till grabbarnas bruna fleeceoveraller som hänger därhemma och väntar.

Theo tar sitt första bad..  

Nybadad Texas  

Dagen till ära tog personalen och gjorde fotavtryck på båda killarna i gips!

För övrigt har det inte hänt så mycket , killarna går upp bra i vikt och de är nu uppe i fulla matmängder relaterat till sin vikt och de klarar av maten bra.

För egen del så är det först nu som jag kan känna att jag landat någorlunda kring allt som hänt de två sista veckorna. Det har ju liksom varit så mycket som inträffat under kort tid så man har inte ens hunnit med att reflektera och ta in att man faktiskt fött två små barn , att dom efterlängtade små liven äntligen är hos oss nu och att det är dessa små grabbar som inom några veckor ska få flytta hem till oss så vi kan känna oss som en hel stor/större familj igen.